Recension: Svensk Maffia.

juni 18, 2008

Recension: Svensk Maffia. (Wierup, Lasse & Larsson, Matti. Norstedts 2007.)

Begreppet maffia är något som de flesta svenskar förmodligen associerar till något som förekommer på Sicilien, i vissa delar av Östeuropa och möjligen på annat håll. I alla fall inte i Sverige.

Sverige har kraftigt förändrats från ett lugnt lagom-land till ett land där grov brottslighet och annat elände nu fått sitt genombrott. Det finns många skäl till det.

Boken Svensk Maffia redovisar hur de kriminella MC-gängen fick sitt fotfäste i Sverige. Det visar sig att de som hamnat i kriminella gäng är lättledda ungdomar, som sedan förhärdas. Ofta rör det sig om sådana som växt upp utan fäder och saknar stabil familjebakgrund.


Läsvärd bok om kriminella fenomen i Sverige.

En del av dem som anslutit sig till gängen har inspirerats av Hollywood-filmer och försökt bli som filmdukens fiktiva kriminella hårdingar. De har dragits in i gängen för att komplettera sin trasiga uppväxt utan kärlek och normer. Deras kriminella ”vänner” blev deras familj och deras liv kom att präglas av brottslighet och utanförskap. Men många av dem hade inget annat liv. De var svikna redan som barn av sina farsor som struntade i dem. Eftersom de saknade en normal uppväxt kunde de lätt anpassa sig till den subkulturella och kriminella världen. De visste varken vad som var rätt eller vad som var moral.

Författarna har grävt djupt och redogjort för hur det gick till när bl.a. Bandidos och Hells Angels startade upp. Vi får veta hur de arbetar och hur de förhåller sig till samhället. Boken beskriver dem som grovt kriminella organisationer och redogör för mord, överfall, bombdåd och annat som de har utfört mot både egna medlemmar och andra. Läsarna får också veta hur de arbetar, hur de utnyttjar nya medlemmar, ”prospects” och andra utan hänsyn till deras framtida öde.

Det är ganska lätt att dra slutsatser om vad som är fel samhället när man läst boken. Det märkliga är att varken polisen eller myndigheterna tycks att tagit dem på allvar. Istället fortsätter de att växa och de som styr Sverige är väldigt handlingsförlamade.

Att lösa problemen med kriminella gäng innebär inte att det räcker med att bara kasta in dem i fängelse. Vissa saker i samhället måste förändras till det bättre. En av många faktorer är familjepolitiken.

Det står alldeles klart att människor som växt upp i trasiga familjer kan bli ett problem när de växer upp. Om den trasiga familjen beror på otur, psykiska störningar eller annat kan alltid diskuteras. Men de saknare oftare den normala sociala kompetens som behövs för att fungera väl i ett samhälle. De tenderar också att gruppera sig som ”kamratgrupper” eftersom avsaknaden av normalt familjeliv ger dem trygghet i en sådan grupp. För en del tycks det inte spela någon roll om gruppen består av kriminella eller inte, behovet av social gemenskap är uppenbarligen större.

De kriminella gängens struktur, som delvis är en hollywood-produkt lockar också knasbollar till andra sektorer i samhället. Det tragiska är att Sverige nu får politiska grupperingar vars uppbyggnad och medlemskader påminner om de kriminella gruppernas. Svenska Motståndsrörelsen och Info14 är en sådana och där florerar grovt kriminella människor som använder våld och hot som arbetsmetod. Precis som i de kriminella rörelserna finns trasiga, kriminella och faderslösa gestalter i ledningen och alldeles klart ett antal psykopater. Även hit kan en del lättledda ungdomar dras in och få en felaktig uppfattning om vad fosterlandskärlek och viljan att försvara fosterlandet innebär. Det enda som händer är att de kastar bort sina egna liv, att de skapar konflikter med seriöst arbetande fosterlandsvänner. De skrämmer även bort vanliga svenssons, som inte vill befatta sig med patetiska skrikhalsar, som hellre ger sig på människor de ogillar (gärna svaga sådana) än de beslutsfattare de hatar. De gör i stället skäl för ordspråket ”tomma tunnor bullrar mest”.

Även här brister samhället. Eftersom samhället har skapat en ordning där det är näst intill förbjudet att vara invandringskritisk drar sig många civiliserade människor från att yttra sig. Istället överlämnar man till vissa galningar att fånga upp delar av den invandringskritiska opinionen. Ibland undrar man om det är vad beslutsfattarna verkligen vill. Kanske är det så att de vet att en nazistisk rörelse med kriminella psykopater som ledare aldrig kan vinna folkets stöd. Det kan då använda dessa galningar som skräckexempel på ”nazistiska hot” och liknande skrämskott, vilket äger sin riktighet.

Om medier och samhället gjorde det normalt att hysa invandringskritiska åsikter skulle dessa kriminella galningar förmodligen tyna bort och argumentet om ”nazistiskt hot” skulle tryta. Men eftersom de inte vill det kommer även här ett antal, främst väldigt unga och naiva människor, dras in en kultur som varken har med svenskhet eller civilisation att göra.

Boken bör läsas av alla som är intresserade av sitt samhälle och hur det tyvärr i många avseenden förändras till det sämre.

Annonser