Kampanjer för barnlöshet

Det råder inte något tvivel om att vissa människor inte bör skaffa barn. I alla tider har människan betraktat sin omgivning och i tysthet eller öppet tänkt tanken att ”den där borde inte ha barn” eller ”den där borde ha många barn”.

Den svenska nativiteten är inte bara låg rent kvantitativt, det känsla för kvalitet som faktiskt präglat vår nation tycks vara som bortblåst. Ännu värre är det i mångkulturens tidevarv. De stora medierna fungerar som en ond kraft som gör allt för att skjuta det goda Sverige i sank och ersätta det med ett allemansland utan sans och vett.

Den sista tiden har flera tidningar haft artiklar där man framhäver barnlöshet som något lovvärt. Den 8 juni 2008 intervjuades i Aftonbladet tre kvinnor, som valt att inte skaffa barn. Det är möjligt att någon av dem vore olämplig som förälder, men tidningen ville gärna bidra till att göra den redan alldeles för stora och utbredda barnlösheten rumsren.

Om tidningen hade haft det minst ansvar för nationen och vår framtid hade den istället intervjuat kvinnor som valt att bilda familj, skaffa flera barn och inriktar sig på att hålla ihop familjen resten av livet.

Sverige är numera ett ganska söndrat land med en vilsen befolkning. Politikerna ger inga goda råd om vad som är bra och sunt. Barn och ungdomar får knapp någon vägledning, deras föräldrar har skilt sig och många är lätta byten i den blandetniska samhällsordning som sprider ut sig överallt. I varje genuint svenska samhälle och i varje by finns numera främlingar från jordens alla hörn och det är dem våra ungdomar beblandar sig med istället för att stå upp för den egna identiteten.

Det är en sorglig utveckling eftersom alldeles för många föräldrar tycks fullkomligt strunta i vem deras barn väljer som partner. Sverige har blivit hederskulturens absoluta motsats. I hederskulturen är man så noga med vem barnen väljer som partner att man är beredd att döda om valet inte passar släkten. Det finns inom de kretsarna därför ett socialt tryck som gör att barnen tänker efter innan de beslutar sig för vem som blir deras livspartner.

I den svenska kulturen har vi också i alla tider varit noga med partnerval. Det är först under de senaste decennierna, som det spårat ur fullständig. Unga svenska män uppför sig som svin istället för gentlemän, unga svenska kvinnor beblandar sig otidiga främlingar som ingen normal kvinna vill ha i sin närhet, allra minst bilda familj med.

Politikerna och medierna vill att hon ska skaffa barn med en man från någon främmande kultur, gärna Afrika eller Mellanöstern. Men helst ser de att hon är barnlös. En klok svensk vill att hon gifter sig med en sund svensk man, blir lycklig, skaffar flera barn och uppfostrar dem väl.

Politikerna i riksdagen och medier som Aftonbladet och Expressen går i spetsen för samhällsupplösningen. Deras nationsfientliga verksamhet måste stoppas och ersättas med folkupplysning av det sunda slaget. AB

Yttrandefriheten tynar bort

Nationaldemokraterna har varit mycket aktiva med att dela ut information på olika skolor. Så aktiva att vissa individer i Sverige gjort allt för att stoppa dem. Efter flera incidenter och anmälningar till JK fick nd formellt stöd för att fortsätta dela ut information till skolelever.

Trots det så har Nationaldemokraterna fått nya problem med odemokratiska element i vissa skolor. När nd nu senast sökte bokbord på två skolor i Södertälje fick de avslag. Södertälje kommun gör nu allt för at förhindra nd att använda sina medborgerliga rättigheter. Utbildningskontoret skyller på att det finns risk för bråk från autonoma. Istället för att kontakta polisen och begära polisskydd om det skulle behövas visar man att samhället kapitulerat inför grov brottslighet.

Se filmen om hur lärarna agerade på en skola när nd delade ut flygblad.

Läs mer här.

Den svenska nationaldagen

Sedan år 2005 har nationaldagen den 6 juni blivit helgdag. Det var ett efterlängtat beslut som togs i riksdagen och det spekulerades i hur svenskarna skulle fira. Skulle vi göra som norrmännen, gå man ur huse vifta med flaggor, visa glädje och stolthet över vår historia och vårt land?

En del ansåg att vår reserverade folkkaraktär skulle innebära ganska lite offentligt firande och att helgen skulle användas tillsammans med familjen och släkten.

Nu har det gått en tid och år 2008 börjar man urskilja mönster, som antyder vart vi är på väg.

Medierna har i många år ägnat mycket energi åt att göra dagen så osvensk som möjligt. Mångkulturella arrangemang uppmuntras av medierna och riksdagspolitikerna. Men hur då svenskarna?

Eftersom de inte är så intresserade av den mångkulturella propagandan undviker de konsekvent sådana jippon. De besöks bara av vissa invandrargrupper fanatiska internationalister och politiker som på allvar inbillar sig att mångkulturen är en del av vår historia.

När svenskarna inte vill delta i den typen av propagandajippon drar de åt ett annat håll. De vänder sig till det trygga hemmet där de firar tillsammans med sitt eget folk, sin egen familj, släkt eller vänner. Samtidigt förekommer en hel del firande av nationaldagen landet runt, som inte ännu solkats ned av mångkulturell propaganda. De är värda besök och kan ibland hittar i turistbyråerna information om evenemang. Där kan också andra spännande företeelser av verkligt folklig karaktär upptäckas. Om politikerna fortsätter sina kampanjer för att göra nationaldagen till ”mångkulturens dag” och liknande, kan man räkna med att svenskarna efterhand automatisk håller sig hemma.

Men vad gör då traditionalister och nationalister? Det är med stor förvåning man kan ta del av vad de gjorde det här året. Nationaldemokraterna arrangerade en familjedag i Södertälje, som f.ö. är ett av deras starkaste fästen. Medlemmar kom familjevis och hade trevligt. När gamla och unga, kvinnor och män, familjer och barn kommer samman blir det som trevligast. De är precis så man ska fira nationaldagen och så vitt jag vet var det bara nd, som lyckades med det.

Nationaldemokraterna i Södertälje den 6 juni 2008.

Det fanns också en tillställning som kallades ”Folkets Marsch”, en manifestation som saknade precis allt som hade med en nationaldag att göra. Bland deltagande organisationer fanns rätt många kriminella och minst sagt suspekta figurer. Svenska Motståndsrörelsen som efter ett decennium lyckats få ihop 100 personer, med tanke på deras bakgrund motsägelsefullt uppklädda i vita skjortor och grön slips. Det var deras uniform, den var både larvig, osvensk och patetisk. Deras skrikande talare vrålade om att anfalla TV-huset med spikklubbor, valde att kalla sig ”barbarer” och höll ett tal som vilken kriminell psykopat som helst skulle kunna uppskatta. Viljan att slå närmaste person på käften var mycket stor och dessa figurer gav inget annat än ett mycket otrevligt och olustigt intryck. Ingen människa med alla sinnen i behåll vill se dem företräda svenska folket. Den anti-intellektuella retoriken som framfördes av talaren slog hela tiden tillbaka mot honom själv. Det förvånande är att dessa självutnämnda ”nationalsocialister” saknar all förmåga att lyssna på dem som är klokare än vad de själva är. Istället gick de till angrepp med hot mot alla som kritiserade dem. De manifesterade tillsammans med ”Info14”, en gruppering med minst sagt tvivelaktiga ledarfigurer, som också dömts för grova brott. Nationalsocialistisk Front deltog också med blå tröjor. Det fanns också en hel del ”vanliga” nationalister som inte såg något annat alternativ än att delta i nazisternas sorgliga och mycket osvenska uppvisning. Jag undrar faktiskt varför de skulle manifestera på nationaldagen, det hade passat bättre den 20 april på Hitlers födelsedag.

Nationaldagen har alltså å ena sidan blivit en ”mångkulturens dag” och å andra sidan en dag när kriminella nazister, bråkiga, arga och otrevliga, gör sitt bästa för att skrämma bort vanliga svenskar.

Man undrar faktiskt vilka krafter det är som sett till att nationaldagen inte firas på normalt, trevligt svensk vis. Se SvD.

Falkblicks utmärkta artikel här.

Sweden under massive crimewaves